Pojkens blonda hår stod upp i spretiga testar, hans runda ansikte var ovanligt blekt, med tanke på hur fin sommaren hade varit, och han var ganska smutsig.
Dylan gick fram till pojken.
”Här är din boll, Joey.”
”Tack.” sa Joey.
Han tog sin röda boll utan att titta upp på Dylan.
”Håll reda på den nu.” sa Dylan. ”Och håll inte på att studsa med den på nätterna, du stör folk. Okej?”
Joey nickade.
”Och Joey; inga mer nattliga… turer, okej?”
”Okej Dylan.” sa Joey.
”Bra.” sa Dylan. ”Joey, det här är Eli. Han bor i rum nittiosju.”
”Hej.” sa Eli.
”Hej.” sa Joey. Han vände sig till Dylan. ”Rum nittiosju? Mitt rum?”
”Ditt gamla rum.” förtydligade Dylan.
”Bor inte småbarnen på andra våningen?” frågade Eli.
”Vem kallar du småunge?!” morrade Joey. ”Först snor du mitt rum och sen kallar du mig småunge...!”
Joey såg ut som han var redo att kasta sig över Eli.
”Lugna ner dig!” sa Dylan. ”Ingen har snott nånting! Här, ta ett tuggummi.”
Joey slet åt sig tuggummipaketet och tryckte in två tuggummin i munnen.
Dylan såg urskuldande på Eli.
”Sorry.” viskade hon.
”Det gör inget.” sa Eli.
”Det är bara det att Joey bodde i rum nittiosju förut, så han är lite obsessiv när det gäller det rummet och han är lite arg på hela världen.”
”Vem kan klandra honom, vi bor inte precis i paradiset.” sa Eli.
”Nej.” sa Dylan. ”Eli, jag tror jag vet vem som möblerade om i ditt rum i natt.”
"Gör du?" sa Eli. "Vem då?"
Dylan nickade mot Joey.
Eli såg misstroget på Joey och sedan på Dylan.
”Dylan, menar du att han var inne i mitt rum i natt…?”
”Han vill ha rummet på ett visst sätt.” sa Dylan.
”Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta…” stönade Eli.
Han försökte komma på om det var Dylan och Joey som var galna - eller han själv.
Funderingarna började ge honom huvudvärk.
”Dylan, du driver med mig! Ingen kan komma in genom en låst dörr!”
”D, har du berättat för honom...?” frågade Joey.
”Inte än.” sa Dylan.
”Berättat vad?” frågade Eli. ”Kan nån vara vänlig att berätta vad som pågår här!”
”Du kommer på det.” sa Dylan. ”Så småningom.”
Dylan nickade mot Joey.
Eli såg misstroget på Joey och sedan på Dylan.
”Dylan, menar du att han var inne i mitt rum i natt…?”
”Han vill ha rummet på ett visst sätt.” sa Dylan.
”Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta…” stönade Eli.
Han försökte komma på om det var Dylan och Joey som var galna - eller han själv.
Funderingarna började ge honom huvudvärk.
”Dylan, du driver med mig! Ingen kan komma in genom en låst dörr!”
”D, har du berättat för honom...?” frågade Joey.
”Inte än.” sa Dylan.
”Berättat vad?” frågade Eli. ”Kan nån vara vänlig att berätta vad som pågår här!”
”Du kommer på det.” sa Dylan. ”Så småningom.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar