*
När Annie kom till Blue Creek Hill en stund senare för att diskutera Elis framtid, mötte syster Otis henne i receptionen.
”Det har hänt en del saker i natt.” förklarade hon.
”Vad har hänt?” frågade Annie.
”Eli är med syster Grey på läkarmottagningen.”
Annie kände paniken växa inom sig.
”Är Eli okej? Vad har hänt med honom?!”
”Följ med till läkarmottagningen.” sa syster Otis.
Annie rusade mot mottagningen.
Eli satt på undersökningsbritsen. Han hade bytt om, från sin blodiga trasiga pyjamas, till jeans och T-shirt.
Nu höll syster Grey på att plocka ut nålen ur hans armveck.
Två poliser stod och pratade med Eli.
”Herregud! Älskling, vad har hänt?” skrek Annie.
”Doktor Stewart försökte döda mig.” sa Eli.
”Vad är det du säger?!” utbrast Annie.
”Hon försökte ge pojken en dödlig dos lugnande medel.” sa en av poliserna.
Annie kände sig svimfärdig.
”Men någon kom in i rummet och gav henne en dos av sin egen medicin, så att säga.” fortsatte polisen.
Han såg på Eli.
”Var det inte så, pojk?”
”Jo.” sa Eli. ”Tror ni på mig…?”
Polisen log.
”Jag har kollat sprutan i doktorns hals och den hade inte dina fingeravtryck på sig. Och ja, jag tror dig.”
Annie kramade Eli och höll om honom länge.
”Jag tar med mig Eli nu. Han ska inte vara här mer!”
Syster Otis bara nickade. Det såg ut som om hon inte hade ork att bråka.
”Jag ska skriva ut Eli.”
Syster Otis gick ut till sitt kontor.
”Får jag komma härifrån?” frågade Eli.
Han trodde knappt att det var sant!
Annie höll om honom igen.
”Ja, du ska äntligen komma bort från det här helvetet!”
”Ska jag bo hos dig?” frågade Eli.
”Det är klart att du ska älskling!” sa Annie.
Eli drog en skakig suck av lättnad.
Syster Grey gav Eli en kram.
”Jag är så lycklig för din skull raring!” sa hon.
Eli såg att hon hade tårar i ögonen. Syster Grey var den enda här som verkligen brydde sig om honom.
”Kom, så hämtar vi dina saker och ger oss iväg.” sa Annie.
När Eli gled ner från undersöknings-britsen kände han att han var helt slut. Han vacklade till och var tvungen att stöjda sig mot britsen för att inte falla.
Annie såg oroligt på sin lillebror. Han var blek och det såg ut som om han skulle rasa ihop vilken sekund som helst.
”Jag är okej.” sa Eli, som såg att Annie såg ängsligt på honom.
Annie drog in honom i famnen.
”Grabben, om du kommer på vem som var inne i ditt rum i natt kan du väl ringa mig?” sa polisen.
Han gav Eli sitt visitkort.
”Okej, det ska jag.” sa Eli och tog kortet.
*
När Annie kom till Blue Creek Hill en stund senare för att diskutera Elis framtid, mötte syster Otis henne i receptionen.
”Det har hänt en del saker i natt.” förklarade hon.
”Vad har hänt?” frågade Annie.
”Eli är med syster Grey på läkarmottagningen.”
Annie kände paniken växa inom sig.
”Är Eli okej? Vad har hänt med honom?!”
”Följ med till läkarmottagningen.” sa syster Otis.
Annie rusade mot mottagningen.
Eli satt på undersökningsbritsen. Han hade bytt om, från sin blodiga trasiga pyjamas, till jeans och T-shirt.
Nu höll syster Grey på att plocka ut nålen ur hans armveck.
Två poliser stod och pratade med Eli.
”Herregud! Älskling, vad har hänt?” skrek Annie.
”Doktor Stewart försökte döda mig.” sa Eli.
”Vad är det du säger?!” utbrast Annie.
”Hon försökte ge pojken en dödlig dos lugnande medel.” sa en av poliserna.
Annie kände sig svimfärdig.
”Men någon kom in i rummet och gav henne en dos av sin egen medicin, så att säga.” fortsatte polisen.
Han såg på Eli.
”Var det inte så, pojk?”
”Jo.” sa Eli. ”Tror ni på mig…?”
Polisen log.
”Jag har kollat sprutan i doktorns hals och den hade inte dina fingeravtryck på sig. Och ja, jag tror dig.”
Annie kramade Eli och höll om honom länge.
”Jag tar med mig Eli nu. Han ska inte vara här mer!”
Syster Otis bara nickade. Det såg ut som om hon inte hade ork att bråka.
”Jag ska skriva ut Eli.”
Syster Otis gick ut till sitt kontor.
”Får jag komma härifrån?” frågade Eli.
Han trodde knappt att det var sant!
Annie höll om honom igen.
”Ja, du ska äntligen komma bort från det här helvetet!”
”Ska jag bo hos dig?” frågade Eli.
”Det är klart att du ska älskling!” sa Annie.
Eli drog en skakig suck av lättnad.
Syster Grey gav Eli en kram.
”Jag är så lycklig för din skull raring!” sa hon.
Eli såg att hon hade tårar i ögonen. Syster Grey var den enda här som verkligen brydde sig om honom.
”Kom, så hämtar vi dina saker och ger oss iväg.” sa Annie.
När Eli gled ner från undersöknings-britsen kände han att han var helt slut. Han vacklade till och var tvungen att stöjda sig mot britsen för att inte falla.
Annie såg oroligt på sin lillebror. Han var blek och det såg ut som om han skulle rasa ihop vilken sekund som helst.
”Jag är okej.” sa Eli, som såg att Annie såg ängsligt på honom.
Annie drog in honom i famnen.
”Grabben, om du kommer på vem som var inne i ditt rum i natt kan du väl ringa mig?” sa polisen.
Han gav Eli sitt visitkort.
”Okej, det ska jag.” sa Eli och tog kortet.
*
2 kommentarer:
Känns som att berättelsen är slut? *snyft*
superbra var den i alla fall!!! LOVE IT!!! Den borde ges ut som bok!
aw, have no fear, den är inte slut än ;-)
Tack så mycket!!! :D
Men sweetie... vilket beröm! *blush* nu blir man ju högfärdsgalen... :P
Skicka en kommentar