4. ”Du är ju inte riktigt klok!”

Den nervige vårdaren Neil kom in i rummet.
Han verkade extra nervös idag. Syster Otis hade nog skrikit på honom igen.
”Neil, får tjejer bo i den här korridoren nu?” frågade Eli.
Neil spärrade upp ögonen.
”Flickor? I denna korridoren? Nej, Eli, det vet du mycket väl att de inte får. Inga pojkar och flickor tillsammans. Såna är reglerna.”
Eli gav tjejen en vad-var-det-jag-sa-min.
Tjejen bara flinade och hoppade ner från skrivbordet.
Hon tog upp en tjock bok, höll den högt och släppte den.

Neil reagerade knappt, men Eli höll på att hoppa ur skinnet när boken landade på golvet.
”Fan! Vad håller du på med...?! Ska du ge honom en hjärtattack?!” skrek han.
Tjejen såg forskande på Neil.
”Han ser inte ut att ha fått en hjärtattack. Du däremot…” flinade hon.
”Du är ju inte riktigt klok!” fräste Eli.
Neil spärrade upp ögonen ännu mer.
”Hjärtattack? Vem är inte klok?”
”Nej, jag sa till…” började Eli. ”Vänta lite… Neil, hörde du inte…?”
”Jag hörde dig skrika om hjärtattack och nån som inte är klok." sa Neil. "Eli, mår du riktigt bra…?”
”Jag vet inte...” sa Eli.

Neil plockade upp boken.

"Eli, du vet hur arg syster Otis blir om ni stökar till. Böcker ska inte ligga på golvet."

”Jag behöver nog lite luft.” stammade Eli.
Han gick ut ur rummet.

Inte förrän han kom till den stora ytterdörren märkte Eli att tjejen gick bakom honom.
Han hoppade till.
”Fan vad du smyger! Ska du följa efter mig resten av dagen?”
”Ja, jag hade tänkt det.” sa tjejen lugnt.
”Jag vill vara i fred.” sa Eli. ”Jag är trött och orkar inte ha en massa tjattrande tjejer efter mig!”
Tjejen såg sig om.
”Massor med tjejer?” flinade hon. ”Jag är bara en.”
Eli himlade med ögonen.
Han sköt upp den tunga dörren och gick ut på trappan.
Tjejen ställde sig nära honom.
”Varför är du trött? Har du sovit dåligt?”
Eli suckade tungt.
”Om du nu nödvändigtvis måste veta…”
”Ja, det måste jag. Väldigt nödvändigt.” avbröt tjejen.
Eli gav henne en mordisk blick.
”Det var någon som studsade med en boll inne hos mig - mitt i natten!”
”Jobbigt.” sa tjejen.
”Och sen var det nån idiot som möblerade om!” fortsatte Eli.
Tjejen nickade medlidsamt.
”Ännu jobbigare.”
”Jag vet!” nästan vrålade Eli. ”Kan jag få vara i fred nu?”
”Du sa något en boll…?” sa tjejen med intresserat tonfall.
”Ja, en boll!” skrek Eli. ”Du vet, en sån där rund, studsig sak!”
Tjejen körde ner handen i en av sina stora byxfickor.
”Menar du... en sån här?”
Eli stirrade. Han trodde inte sina ögon.
På tjejens handflata låg den röda bollen.